Vakna Sveriges folk!

Alla ni som sitter där och inte gör ett skit. Alla ni som sitter där och hånar oss som kämpar med allt vad vi har för att ta tillbaka Sverige. Hur tänker ni? Hur mår ni? Vad vet ni och vad förstår ni? Vi som kämpar varje dag för att upplysa våra grannar, våra facebookvänner, våra bekanta och folk vi möter på stan... Vi lägger ned i stort sett all vår lediga tid på att försöka upplysa svenska folket om vad som pågår i vårt land och hur allvarligt läget är. Det är dags nu för er alla att ta ansvar. Vi förväntar oss inte att ni ska bli politiskt aktiva... MEN VI FÖRVÄNTAR OSS ATT NI SKA ÖPPNA ÖGONEN OCH SE VILKEN ENORM KRIS LANDET STÅR INFÖR. Vi som bor i Sverige har alla ett ansvar att förvalta vår nation. Detta är vi skyldiga våra förfäder som skapade vårt underbara, fria land, likväl som våra barn och barnbarn som ska ärva detta. Vakna upp och våga se sanningen! Att ändra åsikt betyder bara att man kommit till insikt. De som ska ställas till svars för detta är inte det svenska folket utan våra regeringar, som i decennier för oss bakom ljuset.

Vidrig kvinnosyn

Det finns de som hävdar att det som hände i Köln och på andra platser vid nyår berodde på att det var ett stort gäng med unga män som var ute tillsammans och då kan sånt inträffa. Det kan det uppenbarligen, men en viktig faktor är att dessa unga män har en vidrig kvinnosyn.

Hanna Bocander som är ks-ledamot i Danderyd berättar om sin uppväxt i Syrien och Jordanien. Hon skriver bland annat:

"Givetvis visade vi ingen hud mellan hals och tår, det skulle vara allt för inbjudande, rent av uppmuntrande. Det första ord jag fick lära mig på arabiska förutom "marhaba" - hej, var "sharmuta" - hora. Det fick jag höra att jag var nästan varje dag.

Jag läser nyheterna och kommer så väl ihåg känslan av de stirrande blickarna, män om både själva och i grupp förföljde, gjorde "kssss, kssss"-ljud samtidigt som de tog sig själva mellan benen. 

I bilkö hände det vid flera tillfällen att mannen i bilen bredvid började onanera och titta på mig.

En gång när mamma och jag var på väg hem från butiken sprang en man fram och tog henne hårt på brösten.

Erfarenheterna gav men för resten av tonårstiden och mina tankar om män var inte höga, jag såg dem som djur, det var ju så jag upplevt dem och så de hade uppfört sig". 

Sverige har under hösten invaderats av 100 000-tals män som kommer just ifrån kulturer där man uppför sig på det här viset mot kvinnor. 

I Sverige handlar det dessutom om kvinnor som inte viker ned blicken för en man, som går klädd i tajta jeans, eller i kjol. Detta gör såklart att männens redan föraktfulla inställning till kvinnor försämras ytterligare.

Det är riktigt, riktigt allvarligt. 
Vissa tror att det går att utbilda dessa män till att uppföra sig respektfullt. Det tror inte jag. Lika lite som att man slutar uppfostra sina barn med hjälp av aga eller slutar omskära sina döttrar för att man flyttar till ett annat land, lika lite förändrar man sin syn på kvinnan.

Skrämmande är ett svagt ord i sammanhanget när jag tänker på framtiden för alla oss flickor och kvinnor. 

Med den obefintliga rättssäkerheten som råder, med lägst antal poliser per capita i EU, samt svårigheterna att få en våldtäktsman dömd blir man rädd.

Om man därtill tänker på vilka straff som utdelas i de få fall som leder till fällande dom - ja då vet man att staten har svikit oss.

Kapitalt.

Hur många flickor ska politikerna offra?

Hur många flickor är det lagom att offra?

Hur många flickor är det lagom att förstöra livet för?

Hur många anhöriga till dessa flickor är det lagom att vi också offrar och ger dem ett liv fyllt av vånda, sorg och kanske vanmakt och hat?

Hur många godtrogna, fina tjejer ska behöva utsättas för hatiska mäns våld, bara för att de är just svenska flickor? 

I deras ögon är svenska flickor något som man kan använda, utnyttja, skända och våldta, för att de inte tror på Allah och därför är otrogna.

Hur många är lagom? Kan det vara som hittills, minst 6 000 per år, eller är det efter hösten invasion dags att uppdatera siffran med några tusen till?

I Sverige anmäls 46 våldtäkter per 100 000 invånare. Det är dubbelt så många som i England och Wales. Det är FYRA gånger fler än i övriga nordiska länder, Tyskland och Frankrike. Det är TJUGO gånger fler än många länder i Syd- och Östeuropa. (Statistik från FÖRE höstens invasion av män från tredje världen).

Vad gör då svenska politiker för att få ned siffrorna i våldtäktsstatistiken?

JO. DE TAR IN FLEST MÄN FRÅN TREDJE VÄRDEN AV ALLA FÖR ATT SPELA GODHJÄRTADE. 

I dessa mäns hemländer vaktas kvinnorna noga av sina familjer och släktingar. De får inte klä sig så att de väcker lust hos männen eller signalerar lättsinne. De får inte vara ensamma ute, utan ska ständigt ha sällskap en man. Muslimska kvinnor ska helst tillbringa sina liv inomhus. Kvinnor är manlig egendom.  Jag repeterar KVINNOR  ÄR MANLIG EGENDOM!!

Om man som statsminister står inför svenska folket och säger att regeringen värnar om de svagaste i samhället, vad gör man då?

Om ett samhälle inte klarar av att skydda sina kvinnor från vidriga avskum till våldtäktsmän, kan man då kalla detta samhälle för ett välfärdssamhälle?

Ett samhälle som mörkar och ljuger om våldtäktsstatistiken, så att än fler kvinnor våldtas än vad som hade skett om man upplyste om sanningen och om vilka som till stor del ligger bakom dessa avskyvärda brott, (så att kvinnor hade en chans att skydda sig och hålla sig långt borta från dessa män)....

VAD ÄR DET FÖR ETT SAMHÄLLE?

Detta samhälle gör samtidigt anspråk på att vara en humanitär stormakt. 

Det är magstarkt, det är vidrigt, det är ett enormt svek mot alla Sveriges flickor och kvinnor, det är historiskt.

DET ÄR ETT HISTORISKT SVEK MOT SVENSKA KVINNOR. 

What goes up must come down.

Saker kommer upp i ljuset, till stor del på grund av utländsk media.

Ni kommer att få stå till svars för era handlingar, Sveriges regering, var så säkra på det. Många flickor kommer att få sina liv krossade på vägen. 

Sveriges regering förtjänar ingenting annat än förakt för sina självgoda, vidriga handlingar att placera tusentals våldtäktsmän i vårt land. 

Statsminister Löfven säger att regeringen värnar om de svagaste i samhället. Mors! Finns det något mer utsatt än ett våldtäktsoffer? Ett samhälle som inte klarar att skydda kvinnorna är absolut inget folkhem och heller inget välfärdssamhälle. Lägger man till att det handlar om ett samhälle som helst vill mörka eller åtminstone tiga om de höga och stigande våldtäktstalen, då har vi ett samhälle som ljuger grovt om sig självt, när det gör anspråk på att vara en humanitär stormakt. Om man sedan toppar med en kvinnorörelse som föredrar att ägna sig åt antirasistiskt tungomålstalande, ja … kan det gå mera fel?

Karl-Olov Arnstberg

Myteri?

Det var en gång ett stort, vackert skepp, välskött av befäl såväl som av besättning.

Befälen åt och sov gott och bekvämt i sina fina hytter, med både fönster och mjuka soffor, medan besättningen bodde trångt och obekvämt under däck, i mörker och med en föda bestående av hårda rågskorpor, härsket fett och salt kött. Man hade ett slitsamt och ofta riskabelt arbete, men det fungerade för alla ombord arbetade mot samma mål.

En dag sa drottningen till befälen: 

”Det är för många skepp på det blå och för många mannar. Vi har inte användning för en så stor besättning då vi kraftigt ska minska antalet skepp.”

”Vi kan omöjligt göra oss av med besättningen, de är visserligen obildbara och lägre stående, men de arbetar bra och har gjort så i många år”, sa kaptenen.

”Nåväl, då byter jag ut er befäl till några som vet hur man lyder order och ni kan finna er vila på havets botten”, sa drottningen.

Kaptenen lydde självklart denna order som var den första i en rad av de mest besynnerliga och hatiska någon kunnat föreställa sig.

Drottningen var, förutom synnerligen lågt begåvad, också rent sadistiskt lagd, något som avspeglade sig i den långsamma, smärtsamma död hon beordrade alla skepp och dess besättningar på det blå.

Här är några av hennes order till kaptenen ombord:

Stoppa all form av underhåll på ditt skepp, så att det sakta förfaller. På detta sätt blir fartyget en mycket farlig arbetsplats för besättningen. Livbåtarna undantaget, naturligtvis, dessa ska ni underhålla noga.

Se till att läkaren vräks överbord omedelbart så att sjukdomar snabbt kan spridas och skadade kan dö via blodförgiftning, etc.

Släpp ombord alla som vill ombord. De ska inte arbeta men besättningen ska dela med sig av sina kojplatser och sin mat. Ingen karantän behövs, har de smittsamma sjukdomar är detta bara välkommet. Är de oberäkneliga och våldsamma är det extra bra så att konflikter med dödlig utgång ofta inträffar.

Styr skutan mot moderskeppet Queen II och ha livbåtarna beredda. Ni ska rädda er själva över i dem till mig.

Förresten, fyll en av livbåtarna med mannar av det fogliga, idiotiska slaget. Vi behöver några slavar ombord.

Så var drottningens plan i stora drag. Alla skepp skulle sänkas, endast hennes enorma moderskepp var det som skulle bestå på det blå. De befälen som lydde henne blint var de enda som skulle överleva, och så några slavar förstås.

Vad skulle man gjort om man var besättning på detta skepp?

Kastat sig överbord och hoppats på att flyta iland på någon trevlig ö?

Stannat och försvarat sitt sönderfallande skepp?

ELLER gjort myteri?

Snipp, snapp, snut, så var denna sjuka saga slut.